en talanglös person?

Vad jag vill säga med dagens inlägg är jag inte riktigt säker på. Det hela kom till mig när jag och sambon skojade om att jag borde sätta in en annons i tidningen och annonsera efter vänner eftersom jag känner mig så ensam hela tiden och det aldrig är någon som har tid att umgås. Tro det eller ej så blir det faktiskt ensamt att vara ensam med ett spädbarn dagarna i ända, man kan ju inte direkt ha givande konversationer med den lilla damen. Går vi ut och går sover hon i vagnen och jag är ensam med mina tankar. Hur som helst så funderade jag vad jag skulle skriva i min annons, typ något i stil med: talanglös vuxen söker andra vuxna att umgås med. Jag började tänka på att jag inte kan någonting. Jag har ingen dold talang, jag kan inte sy, jag kan inte handarbeta, jag kan inte laga någon invecklad gourmetmat och inte kan jag heller rita eller sjunga. Jag har ingen hobby eller något jag är särskilt bra på. Jag är bara en helt vanlig vuxen människa utan talang = talanglös. Deprimerande heller hur? Och nu så här i vuxen ålder är det ju ganska omöjligt att lära sig något nytt så jag lär vara talanglös resten av livet, skoj... 

Det var väl det som jag hade att säga för tillfället. Väldigt positivt inlägg så här en söndagskväll nära jul. 

4-månaders kontroll

Idag var vi till rådgivningen på 4-månaders kontroll. Vi fick massa bannor om att vi inte har C att ligga på magen tillräckligt mycket så hon har fått platt huvud där bak. Jaja jättelätt att ha henne på mage när hon gallskriker efter fem minuter suck... Men har i alla fall beställt en magkudde från fischer price nu eftersom jag hört att magvägrande barn kan acceptera magläget bättre på en sådan kudde. Lite dyr var den, men funkar det inte får vi ju sälja den vidare bara. Ska också försöka skaffa en ny bärsjal som förhoppningsvis ska hjälpa oss att få henne att somna snabbare. Bärselen somnar hon minsann inte i! 

Ja vad sa de mer på rådgivningen? Jo nu väger vår lilla klimp 8 kg!! och hon är 64 cm lång :) 

Vi fick också lite tips om hur vi ska få bukt med hennes nattugglefasoner, så nu ska det förhoppningsvis bli lite förändring här. Tipsen gick bland annat ut på att ta upp henne samma tid varje morgon och eftersom hon sover länge så ska vi korta av det med 15 minuter var 4:e eller 5:e dag. Förhoppningsvis när hon stiger upp tidigare än 11 så borde hon ju somna tidigare än 02?!? sedan fick vi även tips om hur vi ska göra för att få henne att somna! Får se om det fungerar

Sådär annars idag for vi en sväng till tokmanni och fyndade lite billiga batterier bland annat och så har jag spenderat lång tid på att slå in julklappar och såklart har vi spenderat massa tid att försöka få C att somna. Dagarna flyter på utan att man egentligen behöver göra så mycket. Här är lite färska bilder: 

Hmm orkar jag ta i den månne??

Finns det något gott att äta på bordet matte? Nej men hej Alfons vad gör du där nere?

Hej här ligger jag och tränar på mage och har tålamod ungefär 4-5 minuter max innan jag börjar gråta för det är så jobbigt att ligga på mage!!

Jag tog tag i grodan i alla fall!

Det var allt för denna gång.

Att natta ett barn som vägrar sova + lite bröllopstankar

Ja då var vi där igen. Efter några otroliga nätter då Cornelia somnat runt 22 och sovit hela natten med avbrott för några nattmål. Nu har hon igen börjat vägra att sova, somnar hon runt 22 så är det bara en snabb tupplur och sen vaknar hon och ska absolut inte sova mera. Inatt tror jag att den var runt 02 innan hon somnade. Då hade vi kämpat sedan kl 23 med att få henne att somna om. Hon gallskrek, jag matade henne, vi provade allt möjligt, linda in henne i filt, flytta henne till spjälsängen, ha henne mellan oss och sist och slutligen somnade hon när vi vaggade henne till sömns i vagnen. Det tär verkligen på krafterna att hon ska somna så sent. Man är ju själv så trött och slut och vill bara sova, men nej då ska man vara vaken och kämpa som en dåre med att få henne att sova. Ska det verkligen vara så här svårt? Visst somnar hon 02 så sover hon ju ofta till 11 men jag har ingen lust att vända på mitt dygn och sova till 11 varje dag. Alla sa ja det blir bättre när hon blir tre månader, nu är hon snart fyra månader och några tidigare nätter har vi fått men annars är allt precis som det brukar. 

Så nu har jag gnällt färdigt. Finns ju säkert de som har det värre än oss, så det är väl egentligen bäst att inte säga något och lida i tysthet istället. För att lätta upp stämningen får ni här en bild på Diesel:

Bekväm sovställning eller? :D

Och så till bröllopsuppdateringen: Det går lite trögt, vi har fortfarande inte bestämt datum eller bokat kyrka. Dock har vi kommit fram till att vi vill hålla bröllopsfesten på Grånne, eller Rörgrund som det heter på korrekt svenska ;) Min dröm har alltid varit att ha min bröllopsfest där så då blir det så. Färgtema har vi funderat lite över att låta dekorationerna gå i lila-svart-vitt. Här är en inspirationsbild jag hittade på Google, dock är det bara svart och vitt, men såg för ett tag sedan en bild där det var lila och svart blandat och det var superfint!

Men vi kommer nog inte sätta ner massa onödiga pengar på dekorationer. Sådär lyxigt som på bilderna blir det nog inte. Vi ska försöka pyssla ihop så mycket som möjligt själva och köpa begagnat om man bara hittar. Det är ju inte ens sagt att vi lyckas få ihop detta färgtema, men vi får köra på det som fungerar för oss.

Det var allt för tillfället!

Ha en fortsatt trevlig självständighetsdag! 

Att skaffa barn - den oromantiska sanningen

Hej!

I detta inlägg tänker jag ta upp en sak som jag har funderat på ett tag, nämligen att det är ganska orättvist fördelat mellan mannen och kvinnan när man väljer att skaffa barn (läs inlägget med humor men förstås en gnutta sanning ligger det väl i det hela, i alla fall enligt mig).

- Först ska kvinnan må dåligt och spy (ja alla mår inte dåligt, men många gör det.. Okej jag mådde ju inte så dåligt men jag tänker på de stackare som spyr i 20 veckor!)

- Sedan ska man gå runt och oroa sig för att få missfall

- När den värsta missfallsrisken är över ska man oroa sig över att barnet i magen är dött

- Man måste hela tiden känna efter fosterrörelser för annars kan ju bebisen vara död.

- Man går upp i vikt och tvingas gå på undersökningar där man känner sig som ett djur där man måste ställa sig på en våg och de noterar ens viktuppgång (behöver jag säga mer? vissa kanske inte har problem att väga sig, men jag vet att det finns de som inte tycker att det är roligt)

- Man ska gå runt och vänta på förlossningen och känna efter tecken och när det slutligen är dags ska man kämpa som en dåre för att få ut ungen och det är blodigt och hemskt och gör ont.

- När barnet väl är ute måste man oroa sig för att det är något fel på barnet. När alla kontroller görs så tror man ändå att barnet håller på att dö för att det hostar lite extra exempelvis. För att inte ens tala om plötslig spädbarndsdöd som kan ske ända upp till 1 års ålder (rätta mig om jag har fel, men jag tror att mammorna oroar sig mer för detta än papporna)

- efter förlossningen när man har läkt ihop någorlunda måste man börja tänka på att göra knipövningar. (Det är så himla tråkigt med knipövningar!)

- att börja träna hårt går absolut inte för sig, magmusklerna delar sig ofta och man måste börja lugnt med att hitta de djupa magmusklerna och få dem att dra ihop sig igen.

- Man måste kämpa för att gå ner graviditetskilona samtidigt som man känner att man tycker så synd om sig själv och hellre vill äta massa choklad (kanske är det bara jag?) 

- Helammar man sitt barn måste man vara fastklistrad vid barnet 24/7 för tänk om barnet blir hungrigt då måste du mata direkt! (så känns det i alla fall) Här är det mest orättvisa att pappan får fortsätta sova sin skönhetssömn medan man själv vaknar sjuttioelva gånger för att amma barnet (okej kanske inte så många gånger, men ibland känns det faktiskt så)

Okej nu har jag fått skriva av mig, påminner än en gång om att det här inlägget ska läsas med lite humor. Jag ångrar inte en sekund att jag bar vår underbara dotter i magen i 9 månader. Det värmer i hjärtat varje gång jag ser Andreas som gullar med henne. Vår underbara dotter! <3 

Alfons vill också ligga i inomhusvagnen med Cornelia :) <3

Bröllopsångest och ringfunderingar

För tillfället blir det mycket bröllop och väldigt lite annat i denna blogg. Det är så mycket funderingar som cirkulerar omkring i mitt huvud, särskilt negativa tankar och ångest.
De två sakerna som jag funderar mest över är följande två punkter:
- Hur ska ja hitta en klänning som passar på min tjocka kropp? Även fast man kan ha underkläder som drar in fettet så finns det ju inget sådant för tjocka armar :( Och jag kan inte börja hårdbanta ännu eftersom jag helammar.
- Tänk om det blir världens sämsta bröllop och alla har jättetråkigt?

En positiv sak är att ringar i alla fall inte kostar så mycket som jag trodde, eller visst finns det ju ringar för flera tusen euro men de som jag har kollat på har legat på mellan 200 och 500 euro. Men är det någon som har koll på mannens ringar? De flesta gifta män jag vet har bara en ring, är det meningen då att man köper en ny ring till mannen och han inte använder sin förlovningsring eller hur fungerar det? Skulle bli hemskt glad om någon kunde upplysa mig om detta!

Här är några bilder jag hittade på google av olika brudklänningar, har ingen aning om vilken modell som skulle passa bäst på mig, kanske jag får gifta mig i en sopsäck eller något sådant...

Bröllopstankar

Hej på er!

Igår avslöjade jag att vi har tänkt försöka ordna bröllop i Augusti. Den stora frågan nu är hinner vi ens? Jag har nämligen märkt att vissa planerar redan nu inför bröllop 2017 :O För vår del blir det ju förstås inget märkvärdigt eftersom vi inte har ekonomi till det. Och som min kloka vän Sofia sa är ju huvuduppgiften att jag och A blir gifta och inte att enbart underhålla gästerna. Det känns ganska svårt att ens börja planera eftersom jag aldrig varit på ett bröllop. Det jag vet om bröllop kommer från amerikanska romantiska komedier och det är ju inte direkt samma sak som ett svenskt bröllop. På ett sätt känns det ju lättare att bara skita i allt och gifta sig borgerligt, men samtidigt har jag alltid drömt om ett riktigt bröllop så jag vet att jag kommer att ångra mig om vi beslutar oss för att inte ha något bröllop. Min stora fasa är ju att folk som kommer på bröllopet ska jämföra det med alla andra häftigare bröllop de varit på och tycka att vårat e det sämsta någonsin. Hur svårt kan det vara, det mest enkla som man behöver är väl: kyrka, plats för bröllopsfest, klänning, ringar, någon form av mat, tårta, musik och så klart lite gäster då. Var hittar man ens en klänning som inte kostar en miljard? Dekorationer behöver man ju också, synd att jag inte är så pysslig av mig. Har inga idéer alls. Alldeles tomt är det i huvudet. Varför ska det vara så svårt???

(Bild lånad från Google)

24 godisfria dagar och ett avslöjande!

Hej bloggen!
Nu har det gått över en månad sedan jag senast skrev ett inlägg vilket gör att jag inte direkt kan kalla mig för bloggare. En riktig bloggare borde väl skriva minst ett inlägg om dagen?!? Nåja, den här bloggen finns väl främst till för att uppdatera om C:s framsteg och utveckling för de som jag inte hinner träffa så ofta samt en slags dagbok för mig själv och mina tankar.
Men nu till dagens rubrik, 24 godisfria dagar och ett avslöjande! Ända sedan C föddes har jag spårat ur helt med kosten och bara frossat i socker och annat ohälsosamt. Bullar, kakor, godis ja allt sådant har jag pressat i mig. Befinner mig djupt nere i sockerträsket ännu en gång (patetiskt jag vet). Har intalat mig själv att det är så synd om mig så jag måste nog få äta godis och så vidare. Men nu får de banne mig sluta vara synd om mig!!! Nu är det dags att ta tag i hälsan igen, synd bara att julen måste komma emellan och störa mina planer. Men jag börjar alltså med att vara godisfri fram till julafton och efter nyår börjar jag med mitt kära lchf igen! som jag längtar. Motivationen är större än någonsin eftersom *trumvirvel, nu kommer det stora avslöjandet* jag och Andreas ska försöka få till ett bröllop i sommar!! Vi tänker alltså gifta oss!! Och jag vill inte se fet ut då, vilket betyder att jag får kämpa som en dåre för att gå ner i vikt!!! Vi har tänkt oss ett augustibröllop så jag har ju några månader på mig att tappa några kilon i alla fall.
Så det var det nu till några uppdateringar om vår kära dotter:
- Cornelia är nu 3,5 månader
- på 3 månaders kontrollen vägde hon 7560 gram!
- hon är fortfarande nattuggla (men inatt sov hon från 22-08 så hoppas det vänder nu)
- hon hatar fortfarande att ligga på mage och börjar gallskrika och gråta efter bara några minuter
- hon har börjat greppa tag i saker med vilja = när man håller en sak framför henne försöker hon trevande att ta tag i den HURRAA!!
- Hon har upptäckt sina händer ordentligt nu och ligger ofta och håller i dem och annars pillar hon på allt möjligt och allt som ligger i hennes närhet greppar hon tag i och tuggar på.
- Vi fick ett första ganska krystat skratt från henne när vi kittlade henne (hon lät ungefär som en skadeskjuten kråka)  och hon försöker skratta när något är roligt, men oftast gapar hon bara och man ser att hon skulle vilja skratta men det sitter nog långt in dedär skrattet ännu.
- Fortfarande en bestämd liten dam som ofta har buttra miner. Tror hon har ärvt min butterhet dessvärre haha

Det var det, stanna kvar för mer uppdateringar om mina godisfria dagar, mitt nya sockerfria liv efter nyår samt kanske lite bröllopsplanering och dylikt! :)

Flickor ska ha rosa och pojkar ska ha blått?

Nu tänkte jag skriva lite om ett ämne som upprör många föräldrar och kanske andra personer också. Nämligen rosa är för flickor och blått för pojkar-tänket. 

Orsaken att jag väljer att diskutera det idag är att vår lilla tjej flera gånger har fått höra att hon är en han. Första gången var på BB när de vita mössorna va slut och barnmorskan tyckte "ja men vi sätter på en blå mössa på henne man ser ju nog ändå att det är en tjej" varpå det en stund senare kommer in en annan barnmorska som ser på mössan och genast börjar prata om han, men sedan när hon kommer närmare så utbrister hon plötsligt "men det är ju en flicka". Hon kollade lite skumt på oss varför i hela fridens dagar vi hade en BLÅ mössa på barnet. Sådär lagomt nymammaomtöcknad som man var förklarade man bara situationen utan att ens tänka något vidare på själva färgtänket. Senare har vi också varit med om en läkare som pratade om han och han ända tills hon tittade i sina papper och såg att det var en hon. Och så till den senaste händelsen, för några dagar sedan kom vi i kontakt med en fysioterapeut som upprepade gånger kallade henne för honom (antar att det berodde på att hon hade en svart body och bruna byxor). Så nu började jag fundera och tittar på min dotter. Ser hon ut som en pojke? För att testa mina teorier laddade jag upp en bild av henne i en mammagrupp och frågade ser det här ut som en pojke. Vissa svarade direkt att nä det måste vara en flicka medan andra sa ja det är en pojke medan de flesta faktiskt ärligt erkände att de hade svårt att se skillnad på spädbarn när det kommer till om det är flickor eller pojkar. Så vi kom fram till att könet sitter i färgen på kläderna. Vilket uppenbarligen stämmer i praktiken eftersom vi har provat det med vår dotter. Jag tycker faktiskt själv också att det är svårt att se skillnad på riktigt små bebisar. Men är det okej då att könet ska sitta i en färg, rosa = flicka, blått = pojke? 

Det gör ju det hela mycket enkelt att klä barnet enligt det tänket så att folk ska se skillnad. Även fast man själv tycker det är så uppenbart att ens egna barn ser ut som antingen eller (varför tycker inte alla andra liksom att det är lika självklart?) Det är ju dock lite tråkigt att folk antar direkt att man har en pojke för att hon inte har rosa kläder eller att det tvärtemot skulle vara en flicka bara för att han har rosa kläder? 

Sedan finns de ju de som tycker men herreguud orka bry sig i färgen på kläder, flickor är flickor och pojkar är pojkar. That's it liksom. Men vad tycker ni? Kan tillägga att vi har mycket rosa kläder på henne också men vi har även kläder i andra färger. Jag tycker att barn ska kunna ha alla färger oavsett kön. Nu blev det här ett väldigt långt inlägg men slänger ännu in en bild av vår "pojke" :D

Cornelia 7 veckor och babyshower

Hej,
idag blev jag och Cornelia överraskade med en babyshower. Mina vänner hade planerat en redan medan jag va gravid men jag hann föda före de hann ordna så då blev det att ordna i efterhand istället. Stort tack till er alla <3 Det blev smålekar, pizza, cupcakes, blöjtårta och hon fick också två riktigt fina pekböcker och en rosa klänning + mera blöjor :)
Så mycket annat har vi inte hunnit med idag så har inte särskilt mycket mer att berätta. Här får ni istället njuta av lite bilder som Pia har fotat:

Så mycket att göra och så lite tid?

Hej

tiden flyger iväg så otroligt snabbt. Fast man bara har ett barn som är 6,5 veckor så går all vaken tid åt att ta hand om henne. Hon sover oftast inte så bra på dagarna, eller om man går ut på promenad med henne så sover hon i vagnen lika länge som man går, vilket betyder att hon fast kan sova 3 timmar då om man orkar promenera i tre timmar, haha. Hon somnar också och sover som en stock när man har henne i bilstolen i bilen. Men när jag är ensam med henne har jag inte tillgång till bil så då kan jag inte söva henne i bilen. Nu somnade hon faktiskt efter en matning vilket är väldigt ovanligt, så det gäller att passa på att skriva ett inlägg nu när det finns lite tid.

På senaste rådgivningsbesöket fick vi reda på att hon vägde 5,4 kg, vilket betydde att hon hade gått upp 1 kg på 20 dagar. Fri amning - javisst! Verkar funka bra så vi kör på i samma stil.

Hon hade växt till 55,5 cm, vilket betyder att hon hade växt 6 cm från födseln. Ska bli intressant att se hur mycket hon har gått upp och växt till nästa tid på rådgivningen. Då är det även dags för första dosen av Rota-vaccinet så får se då hur det går. 

Dagarna spenderar vi med att gå ut på promenad, amma (väldigt mycket), och ja tiden flyger iväg utan att man gör så himla mycket. I helgen var vi hos mina föräldrar och i söndags då jag fyllde år lyckades jag, mamma och sambon äta på crazy cat medan C sov i bilstolen bredvid oss. Men man satt ändå på helspänn och väntade på ögonblicken då hon skulle vakna och gallskrika. Fast det gick ju bra i slutändan i alla fall. Så nu är man ett helt år äldre. Känner mig lite som en gammal tant typ eftersom man inte kan göra så mycket utan spenderar mesta tiden hemma med bebis. Fast det känns väl säkert bättre sen när hon blir lite större och man kan göra mer saker utan att va rädd för att hon ska vakna och gallskrika. 

Det har väl inte hänt sådär jättemycket nytt sedan jag senast skrev. Alfons och Diesel busar på som vanligt och man vill bli lite tokig på dem ibland när de är så busiga. De leker med all mat de får och släpar det runt hela lägenheten. 

Nu vågar jag inte skriva mer ifall C vaknar snart, hehe, så här får ni lite bilder istället:

Så här söta kan Diesel och Alfons vara mellan varven :D

En fundersam Cornelia med sin söta mössa <3

Så här gott sover man i bilstolen då ;)

Mor och dotter (ursäkta det osminkade ansiktet med påsar under ögonen) 

Den rosa lilla björnen sover sött. Tack till gammelmormor för den söta halaren :)

En bebis vardag

Hej!

Jaa, jag vet att jag hade lovat er att försöka skriva ett inlägg om dagen, men det visade sig tyvärr vara ganska omöjligt. Den lilla damen sover oftast bara i vagnen på dagen (obs medan den är i rörelse) vilket betyder att det är ganska svårt för mig att försöka blogga dagtid. När hon är vaken tycker hon om att hänga på min axel, vilket också gör det svårare att skriva på en dator. Hon är inte heller särskilt nöjd att ligga själv så pass länge att jag skulle få iväg ett inlägg. Men plötsligt händer det, som bäst ligger hon och sover!! Hon somnade i min famn när jag satt och försökte äta frukost samtidigt som katterna sprang omkring och levde rövare *suck*, försökte ha henne i babysittern bredvid mig men plötsligt kom en katt flygandes över hennes mage så var tvungen att ta upp henne i famnen. 

Hur ser livet ut som bebis för C när hon är 1 månad och 1 vecka? 

-  vill ha mat ofta! Gallskriker om maten inte kommer i samma sekund som hon är hungrig

- sover gott i vagnen (när den rör sig = många promenader för min del)

- har börjat ha mera ljud för sig, gulliga små ljud som jag inte vet vad de betyder men antagligen övar hon på att säga "ge mig mera mat" 

- Hon har börjat le mera, ibland ligger hon faktiskt och ler för sig själv, man undrar ju vad det är som är så roligt? 

- Griper tag i saker omedvetet, vilket betyder att när hennes armar flaxar omkring så kan hon plötsligt ha ett par byxor på huvudet när hon ligger på skötbordet. Mitt hår går också alldeles utmärkt att råka greppa tag i, vilket betyder att jag måste ha det uppsatt i hästsvans/knut hela tiden.

- Hon sover bra på nätterna, bara man får henne att somna på kvällen så vaknar hon endast för mat och somnar sedan om snabbt igen mitt i maten xD Oftast sover hon till 10 på morgonen, men idag vaknade hon "redan" halv 9 xD Det var antagligen därför hon tyckte att en powernap skulle passa bra sådär medan jag åt frukost. 

- Hon gör också många roliga miner och ser ofta bekymrad ut när hon rynkar pannan och ögonbrynen haha :D 

Så här glad var hon i babysittern :D

Tror hon har ärvt min talang att alltid se sur ut på bild

Såhär kan man också sova. Denna bild är från igår då hon beslöt sig för att ta en liten powernap i min famn ;D

Klappar kissen Alfons

Här ser det mera ut som att hon vill slå alfons :D

hur känns det att vara mamma?

Hej!

Nu ska jag försöka att bli mer aktiv med denna blogg. Jag saknar att skriva så vi får se nu om jag lyckas med att uppdatera varje dag. Det är ju inte alltid det lättaste att hitta tid när man har ett spädbarn. Man måste passa på när hon sover, men då har man ju oftast en massa annat som måste göras. 

Hur känns det att vara mamma nudå kanske ni undrar? Det är något som man blir inkastad i. Visst medan man är gravid så bär man på barnet i magen, men man kan aldrig föreställa sig hur det kommer bli när bebisen faktiskt kommer. Hela ens värld kastas upp och ner, man går från att vara ensam och stå i centrum till att helt och hållet i princip glömma bort sig själv och sina behov för att ta hand om en liten hjälplös varelse. Rutiner är inte att tala om, man tvingas följa bebisens dygnsrytm. Det är svårt att bestämma fasta tider då man ska göra något för man vet inte om bebisen kommer vara vaken och skrika just då, eller om hon ligger och sover eller kanske är vaken och nöjd. 

På lördag blir Cornelia 4 veckor och vi börjar mer och mer komma in i rollen som föräldrar. Visst står man ibland handfallen när hon skriker och man har provat mata, byta blöja, sjunga och allt möjligt. Nu har vi dock bott hemma hos Andreas föräldrar eftersom vi inte kunnat bo hemma på grund av köksrenovering. Vi har ju fått mycket hjälp med henne och avlastning när hon skriker och vi inte får tyst på henne. De senaste dagarna har hon skrikit extremt mycket och velat äta i princip hela tiden. Om jag har förstått det rätt borde det betyda att hon har en tillväxtperiod, så hoppas verkligen att det är övergående. Just nu sover hon i en bärsjal. Och angående bärsjalar kan jag säga att det är extremt invecklat haha. Först ska man lyckas knyta på sig den, sen ska man krångla dit bebisen och därefter ska man va rädd för att hon ska falla i golvet för att man inte lagt på sig sjalen ordentligt. Men nog ska vi väl få bukt med det också, det krävs lite övning för att få det att funka. 

Jag har tyvärr inga dagsfärska bilder på henne att dela med mig av eftersom sladden till telefonen är i vår lägenhet så ni får nöja er med lite gamla bilder! 

Sista magbilden tagen på kvällen och följande dag föddes hon. Jag vet inte om det syns på magen att förlossningen är på gång?

Sista magbilden med tröja på xD

Nyfödd på BB

Här är hon cirka en vecka i sin fina första flickiga outfit som hennes mormor och morfar köpte åt henne :)

Ligger och funderar :)

tröttis i sin rosa body med pingviner :)



Det var allt för denna gång, ska försöka uppdatera så snart som möjligt igen :)

Hon är här!!

Hej!

Länge sedan min senaste uppdatering kanske, men har haft lite fullt upp eftersom bebisen bestämde sig för att titta ut lite tidigare än beräknat (11 dagar före BF). 15.8.2015 klockan 11.29 föddes vår lilla dotter! 3725 gram och 49,5 cm. Alla trodde ju hela graviditeten att det skulle vara en pojke i min mage. Själv visste vi inte heller. De flesta blev riktigt förvånade när det faktiskt var en tjej som kom ut. Förlossningen var inte riktigt som jag trodde. Jag var inställd på att det skulle göra ont, men gjorde mer ont än jag trodde faktiskt. Förlossningen kallades för svår eftersom de var tvungna att använda sugklocka för att få ut henne. Det blev hot om kejsarsnitt eftersom sugklockan släppte flera gånger. Men till slut kom hon äntligen ut. Lite blodigt var det allt. Men ska inte gå in på för många detaljer. Småningom börjar man kunna sitta igen i alla fall.

Vi fick vara 4 dygn på BB innan vi äntligen fick åka hem. Nu rullar dagarna på. Amningen fungerar bra, men det känns som att man inte gör så mycket annat än ligger och ammar henne, och så blir det att vila en hel del. Har varit extremt trött vilket kanske inte är konstigt. 

Vi har hunnit uppleva många första-gången upplevelser, exempelvis första gången hon bajsade på golvet (när vi var på väg till vattenkranen utan blöja), första gången hon spydde på pappas axel, första barnvagnspromenaden och ikväll även första badet! Det är verkligen en upplevelse med barn. Vi är nybörjare som föräldrar och vi lär oss hela tiden nya saker. Hon sover väldigt mycket nu när hon ännu är så liten, men tycker ändå hon har blivit lite "piggare" och kan ligga och kika omkring sig en stund innan hon somnar om. Blöjbyte och på/avklädning tycker hon inte om. 

Nu ska vi fortsätta njuta av vår lilla prinsessa och fortsätta lära känna varandra. Det kommer inte att komma så många blogginlägg den närmsta tiden, men jag var ju tvungen att meddela att bebisen har anlänt ;) 

Några timmar gammal på BB

Ligger och sover gott i sitt babynest :)<3

Graviditetsuppdatering vecka 38+0

Hej!

I skrivande stund har vi gått 38 fulla veckor. Det är 14 dagar kvar till datumet för beräknad förlossning. För tillfället känner jag mig inte vidare hoppfull att bebisen tänker anlända inom någon snar framtid. Med min tur går jag säkert två veckor över tiden. Det känns konstigt att tänka på att inne i min mage ligger en bebis, som faktiskt är fullt utvecklad och den kan bestämma sig att när som helst titta fram. Känner jag  knodden rätt så lär den väl ligga och gosa till sig där inne ända tills det blir vräkningsförsök.  Den vill säkert bli så tjock som möjligt så att jag får komma med i Guinness rekordbok med största barnet någonsin. Måste väl försöka hjälpa den lite på traven och gå på långpromenader och sådant. Nog för att jag är säker på att man kan vara hur aktiv man vill, ungen lär komma när den känner sig redo. Men det skadar väl aldrig att försöka. Medans jag väntar på knodden får jag ta hand om våra kattbebisar istället. Nog för att de har fullt upp att busa med varandra och de vill inte alltid ligga i famnen och gosa, sedan har de ju otroligt vassa klor också (vilket jag hoppas att bebisen inte har, hehe). 

Hur har jag det med graviditetskrämpor kanske ni undrar. Ja faktiskt så är det ganska bra på den fronten (utom inatt då jag var tvungen att gå upp och kissa säkert 10 gånger, annars brukar det räcka med 2-3 ggr/natt). Jag har inte ont i ryggen och jag kan också gå utan smärtor. Visst blir jag lätt andfådd bara av en kort promenad, men vem skulle inte bli det med en sådan här kalaskula på mitten. Lite sammandragningar har jag nu som då, men dock sådana som inte gör ont = inget tecken på att bebisen tänker komma någon gång inom snart framtid. Tröttheten har börjat smyga sig tillbaka, har inte så mycket energi. Aptiten har börjat minska men däremot är sötsuget lika stort som alltid. Varför kan man inte vara sugen på nyttiga saker som broccoli och andra hälsosamma grönsaker?  

Det var allt för tillfället, ska försöka uppdatera något senare. Men hittills är allt lugnt i alla fall. 

Gravidfotografering

Hej!

För några dagar sedan begav vi oss till Gamla Vasa och ruinerna för lite gravidfotografering. Fotona är tagna av Pia som är väldigt proffsig på att både fota och redigera bilder. Så här har ni resultatet. Vi är supernöjda med bilderna så stort tack Pia :) 

Vecka 37+0 och en jättebebis?

Hej!

Idag är jag helt slut. Imorse var det tid hos mödrarådgivningen och allt såg bara bra ut, förutom barnmorskans kommentar om att den minsann inte är någon liten bebis som ligger där inne. Hon hoppades att förlossningen skulle starta tidigare så att den inte blir ännu större och hon uppmanade mig att vara så aktiv som möjligt för att hjälpa den lite på traven. Kan ju säga att jag blev livrädd, nu känner jag mig skräckslagen inför förlossningen och det känns lite som att jag kommer hamna i Guiness världsrekord och få den största bebisen i världshistorien?!? Hur ska man kunna krysta ut en sådan stor bebis utan att gå sönder helt. Ja barnmorskans kommentar om en jättebebis skulle jag ha klarat mig utan. Mitt SF-mått låg på 34,5 vilket ändå var nästan på kurvan (okej liite över) men ändå har jag hört om sådana som haft ännu större mått i denna vecka. 

Nåja varför är jag så slut då? Jo för att jag promenerade från dammbrunnen in till stan. Gick runt på stan och därefter gick jag hem. Det blev sammanlagt 11200 steg. Tänkte nog stryka med innan jag var hemma kan jag tala om. Men måste ju försöka gå så mycket som möjligt nudå. Måste ju ha sett roligt ut när jag kom gåendes, en vaggande fet ko med enorm mage. 

På stan kunde jag inte låta bli att handla lite gulliga bebiskläder. Men efter kommentaren om en jättebebis så visste ja inte riktigt vilken storlek jag skulle ta så satsade på en lite större storlek. Köpte även en målarbok för vuxna eftersom jag hört att det ska vara väldigt terapeutiskt att sitta å fylla i och måla olika mönster. Så får se då.

Snart snart är bebisen helt färdigbakad 

Det var allt för denna gång. Ha det bra! 

Flicka eller pojke - Dags att gissa!

Hej,
talade redan för länge sen om att jag skulle göra ett inlägg där ni skulle få gissa kön på bebisen, så nu har det äntligen blivit dags för det!
Tror ni att det är en pojke eller flicka som gömmer sig där inne? Och när tror ni att bebisen kommer? Kan tillägga att beräknat datum är 26.8 men det är bara lite över 4 % som faktiskt föder på beräknat datum!! Gissa på nu allihopa :D

Slänger in en bild på magen för den som vill gissa utgående ifrån magformen (även fast det inte finns vetenskapliga belägg för att magen skulle ha olika utseende beroende på bebisens kön). Bilder på magens utveckling hittar ni här :)

Gissa på nu :D