Vad jag vill säga med dagens inlägg är jag inte riktigt säker på. Det hela kom till mig när jag och sambon skojade om att jag borde sätta in en annons i tidningen och annonsera efter vänner eftersom jag känner mig så ensam hela tiden och det aldrig är någon som har tid att umgås. Tro det eller ej så blir det faktiskt ensamt att vara ensam med ett spädbarn dagarna i ända, man kan ju inte direkt ha givande konversationer med den lilla damen. Går vi ut och går sover hon i vagnen och jag är ensam med mina tankar. Hur som helst så funderade jag vad jag skulle skriva i min annons, typ något i stil med: talanglös vuxen söker andra vuxna att umgås med. Jag började tänka på att jag inte kan någonting. Jag har ingen dold talang, jag kan inte sy, jag kan inte handarbeta, jag kan inte laga någon invecklad gourmetmat och inte kan jag heller rita eller sjunga. Jag har ingen hobby eller något jag är särskilt bra på. Jag är bara en helt vanlig vuxen människa utan talang = talanglös. Deprimerande heller hur? Och nu så här i vuxen ålder är det ju ganska omöjligt att lära sig något nytt så jag lär vara talanglös resten av livet, skoj...
Det var väl det som jag hade att säga för tillfället. Väldigt positivt inlägg så här en söndagskväll nära jul.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar