Det man kan fråga sig nu är varför just LCHF?
Jo jag kan ju ta det från början. Jag har alltid varit lite rund och haft några kilos övervikt. Jag har aldrig tyckt om min kropp, men vande mig vid att jag alltid kommer att vara fet. Men i somras fick jag plötsligt nog, jag skulle ta på mig min favoritklänning, men till min fasa hade jag gått upp så mycket att jag inte längre fick fast dragkedjan. Jag beslöt mig för att börja på gym. Jag gymmade duktigt ända upp till tre gånger i veckan i kanske två månader. När det var dags att inleda höstterminen vid universitetet tappade jag motivationen för träningen eftersom inget hände. Jag testade 5:2 dieten i ungefär en månad innan jag gav upp med det också. Orsaken till att jag slutade med det var att jag inte kunde koncentrera mig på mitt skolarbete när jag var hungrig. Annars tror jag nog att periodisk fasta kan vara bra i ett samhälle där vi äter ihjäl oss. Efter det testade jag GI-metoden och samtidigt slutade jag äta godis (höll mig helt utan i cirka 2 månader). Det fungerade nog helt bra ända tills julen kom och saboterade allt. Choklad i mängd och massor. Usch blir illamående när jag tänker på det. Efter nyår beslöt jag mig för att nu får det va nog. Den 12:e Januari började jag och min pojkvän äta enligt LCHF. Orsaken till att jag ville testa det var för allt positivt jag hade hört om det. Alla framgångssagor (även i min nära bekantskapskrets), jag blev motiverad av att man tydligen kan gå ner i vikt utan att vara hungrig och utan att räkna kalorier. Sagt och gjort. Med LCHF kände jag resultat från dag 1. Jag blev mättare, behövde inte äta lika ofta. Min mage kändes lugnare och hela jag känns lugnare som person (har mindre vredesutbrott nu än när jag ständigt var sockerhög). Jag har inte så stort sötsug längre och jag har slutat småäta. Även om jag inte gått ner så mycket som jag hade velat så är det här bara början. Alla extra kilon ska bort! Jag har bestämt mig!
Jag kan ju erkänna att jag inte tycker att det har varit särskilt svårt hittills (på söndag blir det 6 veckor jämnt med LCHF). Jag väntar med spänning vad som händer med min kropp i framtiden. Eftersom jag har väldigt bred benbyggnad så kommer jag aldrig att bli pinnsmal, men det vill ja inte heller. Mitt mål är att få en kropp som jag trivs med, en kropp som jag inte skäms för att visa upp. Att vara stolt över mig själv, det är något att sträva efter. Och att må bra! Det är viktigt. Jag kan ju säga att jag känner mig mycket gladare nu, jag får inga psykiska sammanbrott efter att ha ätit allt det där godiset som jag egentligen skulle spara. Jag rekommenderar verkligen LCHF åt människor som vill göra en förändring. Jag tror verkligen på det fast det inte har gått så lång tid ännu. Aldrig mera vetemjöl säger jag!
Detta inlägg blev ganska långt, kanske bäst att sluta nu innan jag skriver en roman! Men det finns väldigt mycket man skulle kunna säga om ämnet så att säga.
Men stanna kvar för fler uppdateringar om hur det går för mig (och för min pojkvän)
Ha det bra! :)
