Hon är här!!

Hej!

Länge sedan min senaste uppdatering kanske, men har haft lite fullt upp eftersom bebisen bestämde sig för att titta ut lite tidigare än beräknat (11 dagar före BF). 15.8.2015 klockan 11.29 föddes vår lilla dotter! 3725 gram och 49,5 cm. Alla trodde ju hela graviditeten att det skulle vara en pojke i min mage. Själv visste vi inte heller. De flesta blev riktigt förvånade när det faktiskt var en tjej som kom ut. Förlossningen var inte riktigt som jag trodde. Jag var inställd på att det skulle göra ont, men gjorde mer ont än jag trodde faktiskt. Förlossningen kallades för svår eftersom de var tvungna att använda sugklocka för att få ut henne. Det blev hot om kejsarsnitt eftersom sugklockan släppte flera gånger. Men till slut kom hon äntligen ut. Lite blodigt var det allt. Men ska inte gå in på för många detaljer. Småningom börjar man kunna sitta igen i alla fall.

Vi fick vara 4 dygn på BB innan vi äntligen fick åka hem. Nu rullar dagarna på. Amningen fungerar bra, men det känns som att man inte gör så mycket annat än ligger och ammar henne, och så blir det att vila en hel del. Har varit extremt trött vilket kanske inte är konstigt. 

Vi har hunnit uppleva många första-gången upplevelser, exempelvis första gången hon bajsade på golvet (när vi var på väg till vattenkranen utan blöja), första gången hon spydde på pappas axel, första barnvagnspromenaden och ikväll även första badet! Det är verkligen en upplevelse med barn. Vi är nybörjare som föräldrar och vi lär oss hela tiden nya saker. Hon sover väldigt mycket nu när hon ännu är så liten, men tycker ändå hon har blivit lite "piggare" och kan ligga och kika omkring sig en stund innan hon somnar om. Blöjbyte och på/avklädning tycker hon inte om. 

Nu ska vi fortsätta njuta av vår lilla prinsessa och fortsätta lära känna varandra. Det kommer inte att komma så många blogginlägg den närmsta tiden, men jag var ju tvungen att meddela att bebisen har anlänt ;) 

Några timmar gammal på BB

Ligger och sover gott i sitt babynest :)<3

Graviditetsuppdatering vecka 38+0

Hej!

I skrivande stund har vi gått 38 fulla veckor. Det är 14 dagar kvar till datumet för beräknad förlossning. För tillfället känner jag mig inte vidare hoppfull att bebisen tänker anlända inom någon snar framtid. Med min tur går jag säkert två veckor över tiden. Det känns konstigt att tänka på att inne i min mage ligger en bebis, som faktiskt är fullt utvecklad och den kan bestämma sig att när som helst titta fram. Känner jag  knodden rätt så lär den väl ligga och gosa till sig där inne ända tills det blir vräkningsförsök.  Den vill säkert bli så tjock som möjligt så att jag får komma med i Guinness rekordbok med största barnet någonsin. Måste väl försöka hjälpa den lite på traven och gå på långpromenader och sådant. Nog för att jag är säker på att man kan vara hur aktiv man vill, ungen lär komma när den känner sig redo. Men det skadar väl aldrig att försöka. Medans jag väntar på knodden får jag ta hand om våra kattbebisar istället. Nog för att de har fullt upp att busa med varandra och de vill inte alltid ligga i famnen och gosa, sedan har de ju otroligt vassa klor också (vilket jag hoppas att bebisen inte har, hehe). 

Hur har jag det med graviditetskrämpor kanske ni undrar. Ja faktiskt så är det ganska bra på den fronten (utom inatt då jag var tvungen att gå upp och kissa säkert 10 gånger, annars brukar det räcka med 2-3 ggr/natt). Jag har inte ont i ryggen och jag kan också gå utan smärtor. Visst blir jag lätt andfådd bara av en kort promenad, men vem skulle inte bli det med en sådan här kalaskula på mitten. Lite sammandragningar har jag nu som då, men dock sådana som inte gör ont = inget tecken på att bebisen tänker komma någon gång inom snart framtid. Tröttheten har börjat smyga sig tillbaka, har inte så mycket energi. Aptiten har börjat minska men däremot är sötsuget lika stort som alltid. Varför kan man inte vara sugen på nyttiga saker som broccoli och andra hälsosamma grönsaker?  

Det var allt för tillfället, ska försöka uppdatera något senare. Men hittills är allt lugnt i alla fall. 

Gravidfotografering

Hej!

För några dagar sedan begav vi oss till Gamla Vasa och ruinerna för lite gravidfotografering. Fotona är tagna av Pia som är väldigt proffsig på att både fota och redigera bilder. Så här har ni resultatet. Vi är supernöjda med bilderna så stort tack Pia :) 

Vecka 37+0 och en jättebebis?

Hej!

Idag är jag helt slut. Imorse var det tid hos mödrarådgivningen och allt såg bara bra ut, förutom barnmorskans kommentar om att den minsann inte är någon liten bebis som ligger där inne. Hon hoppades att förlossningen skulle starta tidigare så att den inte blir ännu större och hon uppmanade mig att vara så aktiv som möjligt för att hjälpa den lite på traven. Kan ju säga att jag blev livrädd, nu känner jag mig skräckslagen inför förlossningen och det känns lite som att jag kommer hamna i Guiness världsrekord och få den största bebisen i världshistorien?!? Hur ska man kunna krysta ut en sådan stor bebis utan att gå sönder helt. Ja barnmorskans kommentar om en jättebebis skulle jag ha klarat mig utan. Mitt SF-mått låg på 34,5 vilket ändå var nästan på kurvan (okej liite över) men ändå har jag hört om sådana som haft ännu större mått i denna vecka. 

Nåja varför är jag så slut då? Jo för att jag promenerade från dammbrunnen in till stan. Gick runt på stan och därefter gick jag hem. Det blev sammanlagt 11200 steg. Tänkte nog stryka med innan jag var hemma kan jag tala om. Men måste ju försöka gå så mycket som möjligt nudå. Måste ju ha sett roligt ut när jag kom gåendes, en vaggande fet ko med enorm mage. 

På stan kunde jag inte låta bli att handla lite gulliga bebiskläder. Men efter kommentaren om en jättebebis så visste ja inte riktigt vilken storlek jag skulle ta så satsade på en lite större storlek. Köpte även en målarbok för vuxna eftersom jag hört att det ska vara väldigt terapeutiskt att sitta å fylla i och måla olika mönster. Så får se då.

Snart snart är bebisen helt färdigbakad 

Det var allt för denna gång. Ha det bra!