Vecka 37+0 och en jättebebis?

Hej!

Idag är jag helt slut. Imorse var det tid hos mödrarådgivningen och allt såg bara bra ut, förutom barnmorskans kommentar om att den minsann inte är någon liten bebis som ligger där inne. Hon hoppades att förlossningen skulle starta tidigare så att den inte blir ännu större och hon uppmanade mig att vara så aktiv som möjligt för att hjälpa den lite på traven. Kan ju säga att jag blev livrädd, nu känner jag mig skräckslagen inför förlossningen och det känns lite som att jag kommer hamna i Guiness världsrekord och få den största bebisen i världshistorien?!? Hur ska man kunna krysta ut en sådan stor bebis utan att gå sönder helt. Ja barnmorskans kommentar om en jättebebis skulle jag ha klarat mig utan. Mitt SF-mått låg på 34,5 vilket ändå var nästan på kurvan (okej liite över) men ändå har jag hört om sådana som haft ännu större mått i denna vecka. 

Nåja varför är jag så slut då? Jo för att jag promenerade från dammbrunnen in till stan. Gick runt på stan och därefter gick jag hem. Det blev sammanlagt 11200 steg. Tänkte nog stryka med innan jag var hemma kan jag tala om. Men måste ju försöka gå så mycket som möjligt nudå. Måste ju ha sett roligt ut när jag kom gåendes, en vaggande fet ko med enorm mage. 

På stan kunde jag inte låta bli att handla lite gulliga bebiskläder. Men efter kommentaren om en jättebebis så visste ja inte riktigt vilken storlek jag skulle ta så satsade på en lite större storlek. Köpte även en målarbok för vuxna eftersom jag hört att det ska vara väldigt terapeutiskt att sitta å fylla i och måla olika mönster. Så får se då.

Snart snart är bebisen helt färdigbakad 

Det var allt för denna gång. Ha det bra!