Hej!
I skrivande stund har vi gått 38 fulla veckor. Det är 14 dagar kvar till datumet för beräknad förlossning. För tillfället känner jag mig inte vidare hoppfull att bebisen tänker anlända inom någon snar framtid. Med min tur går jag säkert två veckor över tiden. Det känns konstigt att tänka på att inne i min mage ligger en bebis, som faktiskt är fullt utvecklad och den kan bestämma sig att när som helst titta fram. Känner jag knodden rätt så lär den väl ligga och gosa till sig där inne ända tills det blir vräkningsförsök. Den vill säkert bli så tjock som möjligt så att jag får komma med i Guinness rekordbok med största barnet någonsin. Måste väl försöka hjälpa den lite på traven och gå på långpromenader och sådant. Nog för att jag är säker på att man kan vara hur aktiv man vill, ungen lär komma när den känner sig redo. Men det skadar väl aldrig att försöka. Medans jag väntar på knodden får jag ta hand om våra kattbebisar istället. Nog för att de har fullt upp att busa med varandra och de vill inte alltid ligga i famnen och gosa, sedan har de ju otroligt vassa klor också (vilket jag hoppas att bebisen inte har, hehe).
Hur har jag det med graviditetskrämpor kanske ni undrar. Ja faktiskt så är det ganska bra på den fronten (utom inatt då jag var tvungen att gå upp och kissa säkert 10 gånger, annars brukar det räcka med 2-3 ggr/natt). Jag har inte ont i ryggen och jag kan också gå utan smärtor. Visst blir jag lätt andfådd bara av en kort promenad, men vem skulle inte bli det med en sådan här kalaskula på mitten. Lite sammandragningar har jag nu som då, men dock sådana som inte gör ont = inget tecken på att bebisen tänker komma någon gång inom snart framtid. Tröttheten har börjat smyga sig tillbaka, har inte så mycket energi. Aptiten har börjat minska men däremot är sötsuget lika stort som alltid. Varför kan man inte vara sugen på nyttiga saker som broccoli och andra hälsosamma grönsaker?
Det var allt för tillfället, ska försöka uppdatera något senare. Men hittills är allt lugnt i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar