Vecka 24 + klädångest

Hejsan!

Nu har graviditeten passerat 23 fulla veckor + 1 dag och då säger man att man är i vecka 24. Tiden går både snabbt och långsamt på samma gång. Först och främst känns det som att det är en evighet kvar tills förlossningen, men samtidigt känns det som att veckorna har flugit fram hittills. Det är ca 118 dagar kvar till beräknad förlossning som alltså är den 26.8 men jag har på känn att den här lilla skrutten kommer att ligga där inne och gotta sig säkert två veckor över tiden. Det blir säkert en septemberbebis, även fast det skulle vara trevligt med en augustibebis ;) 

Igår hade vi tid till mödrarådgivningen där man som vanligt var tvungen att ställa sig på vågen = ångestframkallande. Undrar hur många gånger till man måste ställa sig på det där förbaskade våghelvetet. De tog även HB värde, som inte hade sjunkit så mycket som ja trodde så inga järntabletter ännu som tur är (hoppas jag slipper dem resten av tiden!). Sen mätte det något slags mått på magen, SF mått tror jag det heter och det låg på 21 cm, vilket var helt normalt. BM sa att eftersom jag är ganska lång så brukar det ta längre innan man får riktigt stor mage eftersom det finns mera utrymme för bebisen?!? Vi lyssnade också på hjärtljuden som först var svåra att hitta, BM påstod att moderkakans placering försvårade det samt att bebisen låg och sparkade hela tiden, verkar vara en riktig liten vilding den här skrutten. Men när hon väl hittade hjärtljuden så lät de bra. Så summa summarum är allt bara bra. 

Nu till andra delen av rubriken, klädångest. Jo det var så att jag träffade min gamla brevvän Pamela idag, vi åt en supergod sallad på Sweet Vasa (kan varmt rekommendera andra!!) och sedan blev det shopping. Tycker det är extremt dåligt utbud på mammakläder i Vasa. Det är i princip bara H&M som har mammakläder. Provade massa olika klänningar och tröjor i lite olika butiker men inget ser ju bra ut. Hittade en superfin klänning på HM men den passade tyvärr perfekt nu = den kommer inte passa sedan när magen blir större. Var köper alla gravida sina kläder? Vad ska ja ha på mig resten av graviditeten egentligen? Visst kan man beställa kläder från internet, men jag har så konstig kropp att jag nästan behöver prova kläderna före jag kan köpa dem. Suck, just nu känner jag mig nog tjock. Dagar som dessa är jag extremt avundsjuk på alla som är supersmala och kan ha storlek S på sina kläder. 

Nåja, nu ska jag sluta klaga och börja plugga, här är lite maga-bilder:

På den här bilden tycker ja inte att jag ser särskilt gravid ut xD 

Men tar man en bild från sidan så ser magen genast större ut.

Den här klänningen tyckte jag passade perfekt nu, men sen när magen växer skulle den ju inte passa längre och det är ju absolut för kallt för att börja ha nå såna här kläder redan. SUCK å de här va också största storleken. Problemet e ju om man går upp i för stora storlekar så blir de för stora där vid halsen och i upptills. GAH!

Det är poppis i graviditetskretsar med denna app där man kan se hur stor bebisens hand är för tillfället i jämförelse med när den är 9 månader. Pytteliten!

Ultraljudet

Hejsan,

idag var det äntligen den efterlängtade dagen då vi skulle få se vårt barn igen. Jag har längtat lite extra mycket eftersom de sa på förra ultraljudet att man skulle kunna se barnets kön på detta ultraljud. Har gått omkring och varit nervös i flera dagar, först och främst var jag orolig att det skulle vara något fel på barnet och sen har jag funderat om det är en pojke eller flicka. Döm av besvikelsen när barnmorskan konstaterar att det är helt omöjligt att se könet på barnet eftersom den hela tiden låg med ihopknipta ben. Hon försökte skaka lite försiktigt på magen flera gånger för att få den att röra på sig, men nej, den ville inte alls samarbeta. Vi fick inte så bra bilder heller för den ville inte riktigt lägga sig i profil. Förutom besvikelsen att vi måste vänta ända till förlossningen innan vi får reda på könet så känns det ändå skönt att veta att den hade utvecklats som den skulle och att allting verkade normalt. Den uppskattade vikten är cirka 440 gram, så inte är den stor ännu! Men känner på mig att den minsann kommer växa till sig sådär lagom till förlossningen och bli en 5 kg:s klump. 

Orsaken till att jag inte känt så mycket fosterrörelser är att moderkakan ligger placerad som en skyddande hinna mellan fostret och magen, men småningom lär jag väl nog börja känna ordentliga sparkar! 

Det var allt för denna uppdatering, nu ska ja koppla av en stund på soffan (kom just hem från jobbet) och sedan blir det att hålla på med gradun resten av kvällen (skoj)!

Här får ni några bilder:

Så här såg magen ut igår, vet inte om den har blivit så mycket större på bara en vecka,
 men  v 21+ 0 på denna bild.

Bild på vårt mystiska barn, som barnmorskan kallade "besvärlig" för att hen vägrade samarbeta med oss :D
Huvudet är där längst till höger och man ser en liten näsa, men sen vet ja int om de e en hand eller en fot dedär som flyger i luften där. Hen var inte direkt medgörlig på bilderna. Det var himla svårt att få en bild av profilen för den svängde sig bort hela tiden.

Här är en bild av en fot, jag tyckte hon sa att fötterna va ungefär 3,5 cm stora nu. Pikkusmåå!! 

Vecka 20+0

Hej!

Nu har jag gått halva graviditeten. Tiden har gått snabbt hittills tycker jag. Bara halva tiden kvar då, lite beroende på när bebisen bestämmer sig för att det är dags att komma ut. Känner på mig att det kommer bli en septemberbebis fast jag är beräknad till augusti, fast vem vet den kan ju lika gärna komma före också. Magen växer, men vet inte om jag ännu har känt några tydliga fosterrörelser. Det är svårt att veta när man inte vet hur det ska kännas. Nog kan jag ibland känna som att det sku vibrera lite i magen men men. Den som lever får se. Vi har ultraljud den 16.4 så då får man ju se om allt är som det ska, vilket jag hoppas på. Men klart man blir orolig att nåt ska vara fel när man int riktigt känner någonting. Kan den inte börja sparka nån gång. 

Det har varit mycket tankar och funderingar den senaste tiden, är orolig för att ungen kommer bli enorm. Jag har ju redan två riskfaktorer som gör att risken för att jag får ett stort barn är större, övervikt + att jag själv var ett stort barn när jag föddes. Sedan hjälper det ju inte att man har läst skräckberättelser om förlossningar där kvinnan har fått tredje gradens bristningar och tvingas operera sig där nere för att se normal ut. Har drömt mardrömmar om allt möjligt, en natt t,ex, drömde ja att en ilsken hund attackerade min mage och försökte döda bebisen. Hur ska man överleva 20 veckor = 140 dagar till med en massa oroande över allt möjligt? Och så känns det lite som att är man gravid får man inte klaga, utan man ska bara gå runt och sväva på rosa moln och vara lycklig. Man får inte vara ledsen över att man blir fet eller så. Nä nu orkar jag inte klaga mera för detta inlägg. Ni kan få se på lite bilder istället:

Magen vecka 20+0 Vet inte om det ens ser ut som en gravidmage eller om jag bara ser fet ut :O

Kan man rädda slitna toppar? Ja har som inte klippt mig på över tre år, vill inte klippa mig, vill ha långt hår! Tips?!?

magen igen, ser ut som att jag har världens största röv på den där bilden. Najs :P

En liten magbild framifrån, int vet ja nu om de ens syns på den här bilden att ja har en mage. 

magen i närbild, den ser enorm ut haha

Bara för att ja typ aldrig sminkar mig längre så beslöt ja mig för att göra det å sen såklart ta en bild av det som bevis. Att jag känner mig som en gammal urvriden drisktrasa kanske syns? 

Vill inte klippa mig. Kan nån rädda mina slitna toppar tack?