Hejsan,
är nu inne på dag 10 utan sötningsmedel och jag mår priima, i princip inget sockersug alls *stor tumme upp*, men tänkte nu ta och dela med mig lite av mina tankar kring lchf och varför jag har valt den livsstilen, håll till godo:
Jag började som så många andra med lchf för att jag ville gå ner i vikt. Jag visste i princip inget om lchf, jag hade läst lite på kostdoktorns hemsida och frågat lite av mina vänner som också åt enligt lchf-modellen. Jag hade såklart läst om alla solskenshistorier om folk som rasar i vikt på kort tid. Perfekt tänkte jag, nu ska alla överflödiga kilon bort och jag ska en gång för alla bli smal och få den kropp jag alltid har drömt om! Men, jag gick inte ner i vikt nästan något alls den första tiden och jag blev väldigt besviken. Jag åt ju enligt lchf, varför rasade jag inte i vikt som alla andra? Det tog cirka 6 månader innan jag hade gått ner 8 kg och folk började kommentera att jag hade blivit smalare. Jag levde i ett lyckorus, äntligen var jag på väg mot min drömkropp tänkte jag. Men nu sitter jag här, och har ännu inte fått min drömkropp. Jag har helt slutat väga mig för jag blir bara besviken varje gång jag ställde mig på vågen och ingenting hade hänt, eller att jag till min fasa hade gått upp 1-2 kg. Så jag beslöt mig helt kallt för att sluta väga mig, det ger för mycket ångest helt enkelt. Det känns som att jag står och stampar på samma ställe och inte går ner. Jag började till slut känna mig besatt av att gå ner i vikt. Jag är så trött på att klassas som fet och BMI-resultatet ska vi inte ens tala om. Jag har däremot börjat inse att jag aldrig kommer att bli så smal som jag vill bli. Jag kommer aldrig att bli en liten pinne. Jag har alldeles för bred kroppsbyggnad för det. Det känns som att allt på min kropp är stort, jag har stora händer, stort huvud, breda axlar, breda höfter, stora lår, stora vader och ganska stora fötter.
Man kan ju fråga sig varför jag sätter ner så mycket tid på vara hysterisk över hur stor jag är och hur smal jag inte är! Jag har inte fokuserat på mitt välmående utan bara på att jag inte vill vara tjock längre. Men nu har jag faktiskt börjat tänka i lite andra banor, även fast det går långsamt framåt. Jag har börjat äta mat för att må bra och fokuserar inte längre på viktnedgång (även fast jag innerst inne så gärna vill vara smal som en pinne). Lchf får mig att må bra, jag blir mätt och mitt blodsocker (tror jag i alla fall) ligger stabilt. Om jag är hungrig förvandlas jag inte till ett monster. För mig har lchf fått mig till att allt mer tänka på de råvaror jag använder. Jag har insett hur mycket skit som livsmedelsföretagen tillsätter i vår mat. Stabiliseringsmedel, förtjockningsmedel, konserveringsmedel, klumpförebyggande medel, E-ämnen och för att inte tala om det jävla sockret som finns listat i princip allt! Socker, maltodextros, dextros, sackaros, fruktos, glukos, jaa det finns säkert 30 olika benämningar på socker. Jag tycker att det är svårt att hitta kött som inte innehåller socker. Det blir allt svårare att hitta billigt kött som inte innehåller en massa onödiga tillsatser. Mitt nya mål är att försöka få min mat så fri från tillsatser som möjligt. Jag har börjat tänka mer på min hälsa. Jag mår bra av att äta riktig mat, riktigt kött och riktiga grönsaker. Jag klarar mig bra utan onödiga tillsatsämnen! Tänk vad gott det är att äta riktigt smör, istället för kemiskt framställt margarin som smakar tvål!
Det finns så mycket mer som jag skulle kunna skriva, men jag har redan (som vanligt) skrivit en halv roman, så jag tror inte att ni orkar läsa mera. Jag måste väl skriva ett till inlägg lite senare med resten av det som ja vill säga om lchf.
Här får ni en random bild att titta på så länge:
Världens godaste frukost helt enkelt!
Tjingeling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar